Sista ankplumset blir från klubben och från Muran´ns. Den varma fredagskvällen tillbringade vi flera timmar på Falkenbergs bk. Inte för att vi tränade så värstans mycket, utan för att det tar tid när man har sex hundar som ska turas om att göra några moment i taget. Och så ska man ju i lugn och ro äta sin medhavda matsäck också. :o) Det sistnämnda håller minsann de här två noga koll på.

Alert moder, trött Inez. (Tvillinglänken här - en sån ska jag köpa, verkar mycket bra när man ska gå med två snurrgrisar samtidigt.)

Alert moder (nåja), trött Sanni.

Alice har blivit duktig på framförgående.

Lägger sig mitt i rutan.

Precis som Elli. Fast hon är så stor, så hon är alltid "mitt i rutan"! :oP)

Titta här då: syster yster Inez har också fattat framförgåendet. Att hon stretar så här i början gör ingenting. Hon går självmant ut på kommandot och som lockbete står en blompinne garnerad med en korvbit.

Fjärrdirigeringens början. Går man för fort fram här får man som jag en Embla som går framåt vid ståendet. Fast med henne har jag börjat få bort det med handtecken.

Liten sömntuta har piggnat till och tränas just här i "stanna kvar". Det kan hon fint.

"Ligg" är ett bekvämt moment att träna en sån här varm kväll!

Men till och med apportering kan denna bedårande lejonvalp redan riktigt bra.

Elli samlar ihop sin energi och hoppar snyggt över hindret.

För henne är apportering ingen konst alls.

Naturligtvis gav även vi oss ut i elden, men då var det kamerastopp, minsann! Fast Ankan kunde visa att hon inte är tappad bakom en vagn heller och Embla slarvade ivrigt igenom olika moment. Fast det var mattes fel helt och hållet - träningsglädje visade hon i alla fall så det räckte.

Detta var sista gången vi träffade lejonen med matte för den här gången, men går allt som beräknat kommer hela högen av mattar och hundar att invadera Schnauzerstugan i slutet av juli.

En kvällpromenad utanför Murarstugan - där är så vackert!

Ankan tyckte att korna var lite väl stora. Våra kor härhemma hade ännu inte flyttat till hagen mitt emot stugan, så hon var inte riktigt van än.

Murarstugan i mitten. Själv bodde jag & hundarna i Bastun som är det rödare huset till vänster om hallandslängan. Fälten löper sen böljande ner mot en utvidgning av Ätran som blir en stor sjö just här.

Så här fint, alltså.

Vivis två hästar. (Senare: Detta är nog bondgrannens haflinger, förresten - tack Ann). Hursomhelst: Vivi bakar stenugnsbröd varje fredag och det är ett måste att köpa med sig hem. Jag glömde mina fem limpor denna gång, men kom på det efter ungefär två mil. Det var bara att vända!

Ankplums i Halland, hette denna omgång med rätta. För här har det plumsats flera gånger varje dag i värmen.

Det är en glädje att ha så badglada hundar!

En båtflotte skulle man bo på och likt Huckleberry Finn låta sig drivas fram nerför Ätran.

Hundarna skulle kunna följa efter i släp så här! :o)

För gamla Trojas skull tog vi ner bilarna den här sista stunden innan hemfärd.

Hon brydde sig inte nåt vidare om att gå på upptäcktsfärd i strandkanterna.

Ankan ger Mona-Stina en tillgiven avskedspuss. Objektivet är i farozonen att bli ankdränkt.

Ankdränkt ser även syster Inez ut. Men det har hon lyckats med alldeles själv.

Hejdå, mamma Alice och syster Inez. Snart får ni prova på att bada i en uppländsk sjö. Huvva!

 <<   Till dagen-index   >>