Blåsigt och kallt fast det var två plusgrader. Men det öppna flygfältet gav inte någon lä och jag kände mig som Embla ser ut på bilden.

Fast med henne är det bara en synvilla, dom frös inte, någon av hundarna.

Tiden är förbi när Ankan glatt plingade in i kameran. Här får jag för mitt kamerasnokande...

I stället har Embla börjat bli bättre på modellandet.

Fast ibland märker inte Ankan vad som är på gång.

Huruvida hon verkligen löper eller inte är frågan. Jag har inte sett några blodfläckar, men hon åmar sig värre än vanligt och andra hundar är intresserade.

Men samma tokhund är hon ändå. Min guldanka.

Tvilling.

Trilling.

Siames.

Spåret efter en grävlings baktass. Den hade lullat både fram och tillbaka i björkallén. Somliga gillar inte grävlingar. Det gör jag.

Gillar min anka också. Idag har hon lullat fram en månad på sitt nya år. Så här års förra vårvintern var jag ner till Halland och besökte kullen, då fyra veckor gammal...

Nyfiken då och lika nyfiken nu.

Mera björk - häxkvast med fin rund form.

Till skillnad från den här björkens vackra, friska kvistar.

Vacker häxkvastschnauzer.

Två surbulor försöker gömma sig bakom grässtråna. Vadå, ska vi gå hem redan?

Men såklart kommer dom som alltid.

Och hinner leka snöstorm många gånger på tillbakatravet.

Flygförmågan är snart ett faktum.

Se där, Ankan har visst lyckats med sitt uppsåt att svanskupera Embla.

Fast, tittar man noga på den här rara kramen, så sitter den visst där den ska ändå, svansen.