Den pyttelilla Schnauzerstugan har blivit invaderad! Under några dagar har inte mindre än sex stora hundar och deras tre mattar trängts om det lilla utrymmet stugan erbjuder - och det har gått alldeles över förväntan bra. Det var fint Hallandsbesök vi fick: Mona-Stina, stolt matte till Alice och Inez och uppfödare till den vackraste guldanka man kan tänka sig och så Gull-Marie, lika stolt matte till lejonen Elli och hennes lilla följeslagerska Sanni, som bara är fyra månader drygt.

De kom knattrandes i en liten husbil, perfekt anpassad till hundarna. Ankan blev så glad över att se dem så!

Det hade varit en varm dag och hundarna behövde svalka sig. Men att köra bil efter att ha suttit i en sån en hel dag kändes inte så kul, så vi knatade iväg till min "nyupptäckta" ankdamm på Skallbyfältet. Precis när vi kom bortivägen där Silverkatten brukar hålla till, dök det upp en figur bakom oss som visade sig vara en sommargranne jag trott flyttat för länge sen. Han bad att få följa med till dammen med sin "lilla" Hedda...

Korthåriga st bernhardshunden Hedda är jämngammal med Embla och de lekte en hel del tillsammans när de var valpar.

Även Hedda tyckte att det var härligt att få doppa sig i vattnet.

Husse blev glad över att se Hedda bada. Själva hade de bara varit till dammen från andra hållet och där blir det tydligen djupt med en gång och då hade inte Hedda vågat gå i.

En schnauzer bryr sig inte det minsta om att vattnet är lite lerfärgat och det gjorde inte hennes badkompisar heller.

Här är sex av sju hundar. Bara Embla är utanför bilden. Att Sanni befann sig på strandkanten var en tillfällighet...

...liksom att Elli även hon hade fast mark under tassarna.

Här är hon i igen, tillsammans med Alice och Inez.

Och där plaskar Sanni förnöjt runt.

På kvällen visade hoffarna vad för slags illbattingar de kan vara när de är flera och de drog sig inte det minsta för att lämna tomten och gaffla efter en bil som passerade. Såna ena! Matte blev rätt besviken på sin Anka, som inte kunde uppföra sig, men det löstes genom att vi turades om att ha hundskräpen lösa och då gick det bra.

Stackars Sanni blev det synd om under kvällen. Hon klev på en tistel och fick förskräckligt ont i sin tass. Efter stor möda fick vi till slut ut en tagg och det visade sig på morgonen efter att hon var helt ok igen.

Efter att mattar och hundar fördelats i stugans två rum på nedre botten och schnauzerstugeinvånarna funnit sig väl till rätta i övervåningens inte särskilt inredda men fullt beboeliga kammare, övergick natt till ny dag.

Vi for till Rastsjön efter frukost och lät hundarna gå skogsrundan dit. Alla hundar badade med glädje, men jag tog inga bilder där. Efter det blev det inköpstur till Alunda, där vi provade ICA-butikens nya grepp - mjukglass över disk. Den var något alldeles bedrövligt hemsk! Hård som lera och lika smakrik. Nå, det är ju också en slags upplevelse...

Hemvägen tog vi över Lunda och jag kunde stolt visa upp mitt flygfält. Vilken underbar plats för sex levnadsglada hundar!

Ingen hund hade något att invända utan de for lyckligt omkring allihop. Det var lagom väder - inte för varmt eftersom det fläktade över den stora öppna landningsbanan.

Sanni yr runt så öronen står på ända.

OCh Ankan kunde berätta om allt kul man kan göra här...

Ibland på ett rätt burdust sätt.

Alice står på vågen på Brukshundcenter! Vi åkte nämligen in till Uppsala dagen därpå och passade på att titta in här. Det var roligt att jämföra vikter på allihop.

Sanni stirrar storögt på sin tyngre tant Elli.

Efter Brukshundcenter blev det Hågadalen och här har jag pillat på kameran av misstag, därav den konstiga färgtonen. Vi satt skönt i skuggan och hade perfekt utsikt över dalen och hundleken. Det kom en hund långt borta och Ankan kunde inte hålla sig utan drog med en del av det övriga packet för att undersöka saken närmare. De kom tillbaka rätt snabbt och den andra hunden var nyfiken den också, så det gick bra. Ankan kände sig stöddig med all back up - själv hade hon inte vågat sig så långt iväg.

Vi hade jättegod matsäck men att få ha den ifred var inte lätt.... En enkel och perfekt lösning är godisletande.

Embla och Sanni var smartare än de andra och insåg att det fanns godis även i det höga gräset - så de hann hitta allt där tills de andra fick samma ljusa idé.

På kvällen var det stackars Inez tur att göra illa foten under kvällpromenaden. Hon vrickade sig och ylande något alldeles förskräckligt, men blev snabbt bättre. Fast en stukning innebär ändå att tempot måste mildras och efter det blev det koppel.

På torsdagen var det mulet, men friskheten från dagen innan var borta, så vi åkte till havet. Platsen blev Ängskär och det var alldeles underbart.

Klipplek och vattenlek och skogröj.

Och kivande om pinnar.

Och viktig matsäck, förstås! :o)

Ankan och Sanni har roligt med samma pinne.

Se en sån fin plats!

Lejonbjörnen Sanni

Ingen hund var still många sekunder.

Ankan flåflängde allt vad hon orkade och hade kungligt roligt.

Oj! Här händer nåt... En liten sten, en Mona-Stina och en bufflig Anka. Hur ska det gå? Fortsättning i andra och sista delen.

 <<   Till dagen-index   >>