Onsdagen den 3 augusti lämnade vi Halland för en dag och pilade ända ner till Skåne. "Ända ner" visade sig vara på andra sidan Hallandsåsen här och själva resan tog bara en dryg timme. Vädret - åh, hur skulle det bli? Himlen var tunggrå och då och då stänkte det.

Precis när kommer ut på Höganäshalvön - hm, den heter nog inte så, men den udde där Höganäs och Kullen ligger - så kom en riktig regnskur! Attans!!! (Kullahalvön heter det förresten har jag nu fått mig åthutat av Maria ;o)

Framme i Farhult. Där bor Morris-Maria&Micke sommartid och många andra lediga helger också.

Resan tog ju hälften så kort tid som jag trott och redan klockan 9 kunde inte jag ställa mig och banka på deras dörr. Det blev lite turistande i Farhult en stund. Här är den typiska västkuststranden med sina gräsdyner. Och har man sett - en blå strimma på himlen!

Kyrkan i Farhult. Också typisk för sitt landskap med det krenelerade tornet. Helt annorlunda mot Hallands spetsiga spiror.

Det här gulliga gårdshuset hör till kyrkan.

Kolla himlen! Blååå! Vi är på väg mot Nimis och vädret bestämde sig för att vara på vår sida resten av dagen.

En bevarad skånegård fast inte brukad utan numera serveras kaffe här. Såna här prång är underbara!

Vägen ner mot havet och Nimis gick genom vindlande bokskog. Det var bara ett fel på skogen - den hängde på nästan lodräta branter! En annan kommer från upplandspannkakan och är inte van att ta sig nerför sånt!

Här, en bit ner, börjar Nimis-skapelsen. Vilken tur att det inte var regnigt och blött. Då hade det varit såphalt.

En liten hylla att vila på under nerfärden. Nimis olika tornschabrak breder ut sig.

Varken Embla eller Morris hade det minsta problem med klättrandet.

Nimis är från början uppbyggd av drivved från stranden nedanför men numera när det vuxit sig så stort, så kommer virket även från andra håll. Vackert? Inte ett dugg. Men faktiskt - rätt kul! En sån galen idé måste bara bejakas!

Tändsticksbygget i mastodontformat innehåller gångar att klättra runt i och allt det skenbart bräckliga är mycket stadigt och säkert.

Det ser nämligen konstnären Lars Vilks personligen till. Här står han och donar. Länstyrelsen har i många omgångar försökt bli kvitt Nimis och det har även blivit bränt och vandaliserat upprepade gånger. Efterhand har emellertid skapelsen blivit en sån besöksmagnet att man man troligen kommer att ta över skötseln när Lars Vilks inte orkar själv längre.

Embla testar säkerheten och jo, matte - det håller!

Nere på den stenblockiga stranden skymtar det senare bygget Arx. En murad skapelse i lera. Det ska visst föreställa en bok, men ser mer ut som en kyrkoruin.

En del klättrar inte ner till Nimis utan ankrar utanför och tar sin jolle in till stranden.

Embla har vissa åsikter om det salta havsvattnet...

Arx på lite närmare håll.

Micke.

Familjen Morris bjuder på kaffe och läcker chokladbit.

Embla fördriver tiden med balansövningar. I bakgrunden syns ett tredje sätt att beskåda Nimis - med turistbåt. Guiden trumpetade entusiastiskt ut information om underverken längs stranden.

Helt lätt var det väl inte att ta sig tillbaka heller.

Fast Micke som klättrar och springer mycket till vardags fick ständigt sitta och vänta in oss. Ja, Maria hade han väl inte behövt vänta på, förstås, men hon höll snällt den stånkande snigeln sällskap.

Jätteträdkoja och vådliga kameravinklar.

Hejdå, Nimis. Du gjorde ett starkt intryck!

Sen var det bara att klättra spikrakt uppåt igen.

Till och med en vig Pumla tyckte att den här jätteboken var skön att vila ut i.

Sen åkte vi vidare ut mot Kullen. Mer om detta snart! :o) Här kan man läsa mer om Nimis