Bilder

Singö
7 juli 2006

 <<   Till dagen-index   >>

Det bidde inte Gräsö - det bidde... nä, inte en tumme, utan mycket, mycket mer. Det blev Singö. Jag återfann ett ställe jag sökt efter många gånger och där hade jag allt det jag vill ha av en utflykt till havet: Fri horisont, släta, flacka klippor, ett och annat skär att vila ögonen på och så solen i ryggen istället för gassande rakt framifrån.

Från trettio outhärdliga grader i trädgården kom vi till svalka och havsdoft. Det fanns mycket blåstång här, ett tecken på att just här, åtminstone, mår Östersjön rätt bra.

Klipporna hade format det perfekta sittstället. Ofta sluttar hällarna snett i sidled eftersom de släta klipporna ju gjutits av inlandsisens rörelseriktning. Men här befann vi oss i rätt väderstreck och fåtöljen här var bekväm hela dagen. Jag invigde mitt självuppblåsande liggunderlag. Det enda felet med det, sa Embla, var att det inte var två - ett åt henne också. Hon hittade en fin mossficka en bit upp på klippan och slog sig nöjt till ro där. Tills Ankan upptäckte det, vill säga, och överlyckligt tjöt att detta var den PERFEKTA POTTAN, varpå hon belåtet kissade däri. Så var den liggplatsen förstörd för en stackars schnauzer.

Vågorna upptäcktes av Upptäckarankan även denna dag och de var fortfarande lite burdusa, tyckte hon. Fast de hindrande henne inte att bada, om och om igen och emellanåt stoppa ner hela huvudet och riva upp slickalger. Jag missade alla dessa huvuddopp med kameran - det såg väldigt roligt ut.

Tid för bad, för vila, tid för lek och för uppletande av lunchfoderkulor - så som det brukar vara när vi är ute vid vattnet. Ingen tycker om att bara ligga och tryna hela tiden. Matte hade anteckningsblock där lite Trojaminnen kunde plitas ner och så en cd-bok till förströelse. Märk väl, det är skillnad på att ha något att sysselsätta sig med och att arbeta. Trappräcket hemma står fortfarande och väntar på bättre tider, om än färdigskrapat och tvättat.

Havsdoppen följdes ofelbart av nappatag.

Det ser otäckt ut när båtarna är större än kobbarna. Och ändå är detta lastfartyg inget mot de stora färjorna till Åland eller Finland.

Skrattmåsar, tärnor, skrakar och trutar passerade i luftrummet och Ankan spärrade förhoppningsfullt upp gapet varje gång.

Det blev premiärbad för matte också. Det var kallt men precis så kvillrande skönt som bara det lagom bräckta Östersjövattnet kan vara. Och nu kom svaret. Ankan livräddar inte. Embla hämtade och bogserade in sin matte gång på gång, medan Ankan bara satt där och såg dum ut. Rätt skönt, faktiskt. Det räcker med en livräddarvovve i familjen.

 <<   Till dagen-index   >>