|
Söndag | 2010-03-14|
Kamera: Storan.
Vi letade efter våren i Öregrund | 2010-03-05|
Kamera: Storan.
Men vi hittade den inte.
Basthorn | 2010-03-05|
Kamera: Storan.
Solig och kall fredagsmorgon och jag är ledig inför helgjobb. Som vanligt kommer rådjuren på besök. Upp till sju stycken har varit här samtidigt. Se så fina basthorn bocken har!
Fram med kameran fort, fort, i med minneskortet, byta objektiv och sätta på extendern. Ah, dessa fönsterrutor! Smutsiga!
Böket gjorde att jag missade en fantastisk bild där bocken ställer sig på bakbenen för att komma åt knoppar... men så är det ju jämt.
Hoppas det inte är något sår han putsar... taggtråd efter sedan länge nerlagda hagar finns kvar både här och var. En nog så viktig uppgift för de sk viltvårdande jakträttsinnehavarna, kan man tycka. Ha!
Februarifigurer | 2010-02-21|
Kamera: Lilltuffingen.
Det var strålande sol och -15°C kallt mitt på dagen och vi begav oss ut på en tvåtimmarstur, hundarna och jag.
Fälten utanför stugan ligger helt orörda. Inget djur som lider ovanpå snötäcket beger sig ut i det där...
Jag upptäcker alltid figurer överallt - man blir sån när man bor i skogen. Här är det en mycket trött pingvin, ser ni väl.
Det här otroligt dystra ansiktet är däremot inte så lätt att se - jag fick leta mig tillbaka till hur jag tänkte. Man kan se en glad gubbe där också, märkte jag. Fast han gäller inte. Dystert ska det vara.
En mycket ledsen en som krampaktigt håller i sin pinne med nödflagg.
Och vad sägs om den här Moder Snö, med en unge på ryggen och resten hukande runt kjolarna.
Detta, förstår ni, är skogens egen Edward Scissorhands.
Vi hittade en bomväg som plogats då och då och nu hade ett rätt lagom snödjup för att det skulle gå att ta sig fram. Hundarna turas om i lina - aldrig att de ska få skrämma något utmattat djur nu.
Inga spår på hygget. Där spåren fanns, smög de fram under granar och i svackor.
Embla kommer i full fräs. Ankan är mycket missnöjd - bara hon ska ha linan, så är det.
Vilken störtloppåkare som helst skulle bli imponerad av Emblas tvära halt. (Ankan använder hellre mig som stoppkloss...) Och nej, här har ingen schnauzer trimmats än. Snart kan hon delta i "Gissa rasen". Än sen, då.
Hoppsan, här blev ljuset lite starkt, men det var vackert, liksom. :o)
Till och med kottarna kroknar av den obarmhärtiga vintern.
Här syns orsaken till att bomvägen plogas ibland. Ytterligare ett nytt jaktgömsle. Hittills har jag hittat tre nya, alla på ställen där det inte funnits sådana förut (*muttrar fula ord*).
Fett coolt, som eleverna säger.
Detta, gott folk, är en hoffarompa och endast det som syns här är ovan jord (snö, dårå) - resten gick knappt att dra loss. Vad som fanns därunder vet bara Ankan.
Den dystraste snögubben hittills.
Eller så vinner dessa två dystertävlingen, där de baxar undan sin fallne kompanjon. Fast dom hade sol, i alla fall.
Slut på knasigheter - stugan stod kvar när vi kom hem - nu gäller det bara att gräva fram den.
Februariröj | 2010-02-08|
Kamera: Storan.
Många bilder från vintern har det inte blivit.
Det beror mest på att vinter och matte inte passar så bra ihop. Ankan har dock en HELT annan åsikt!
Matte! Vinter och snö 365 dagar om året, HIT!
Idag var det Anksjörace.
Vem är farligast?
Ankan lyckas med sina grimaser, i alla fall.
Frolic-Embla på ingående...
Vad var det färgen på himlen hette? Blå? Ovan syn.
Det vackra förbigår matte. Hon vill ha vår och höst varvat året om. Sommar och vinter kan vara!
Fast i snön. Stackars liten schnauzer.
Äntligen på stridsplan igen.
Akta dig din gula fuling!
Ankans bonuspoäng ligger mer åt pajasfronten till...
Här gäller Jantelagen.
Precis som hos alla jantefjantar, måste fula miner användas.
Ibland, fast väldigt sällan, får Ankan känna sig STOR.
Mest är det lika illa pinkat, liksom.
Tja, denna minen hjälper dig inte det minsta, min Anka!
Inte din surbulemin heller, Embla!
Överslagshandling/livsnjutning/snöavgudande...
Ny jaktkoja. Anksjöns frid är i stor fara.
Slutligen ett par bilder som visar att snön verkligen är åt h*vete
Till och med Guldägget kämpar.
Älskade snökrok!
Sen tummar vi på att våren blir VÅR!
Vikten av vatten| 2010-01-13|
Kamera: Storan.
När vattenbestyren nu äntligen är överstökade är jag helt och fullständigt slut. Ska sova en en stund innan hundarna får sitt. Passade dock först på att paparazza lite genom köksfönstret igen. Fönsterglas gynnar inte skärpan, direkt... men domherren här ser lite lustig ut, just när den landar på en gren.
Gulsparvarna är stadiga gäster genom att jag lägger ut havrekross. Uppburrade och dana i kylan är dom allihop.
Djuren har det svårt nu och för mig, med både värme OCH vatten - finns det verkligen ingen anledning att gnälla. Jag hade hunnit vänja mig bra vid tillvaron bland vattendunkar, även om allt varit bökigare. Det är bortskämdheten det hänger på. Inte bor jag i Haiti heller och där kan man verkligen tala om att det är befogat att klaga.
Rådjuren runt Stugan är för närvarande fyra. Här en ungbock. Han är tunnast av dem - de andra ser rätt välfyllda ut.
Koltrastarna är också uppburrade som bollar, mestadels. Men just här fick han syn på mig. Nötskrikorna kommer också i små flockar, men är oerhört känsliga för rörelser bakom fönstret och vill inte låta sig fångas på bild.
Att tänka på vid utfodring: välj strimmat solrosfrö. De helsvarta är väldigt hårda i skalet och kräver stor energi att öppna. Havrekross är en förhållandevis billig mat och uppskattad av främst sparvar (och rådjur). Talgbollarna blir väldig hårda vid sträng kyla, använd hellre små och sätt ut nya varje dag. Lukta på dem - de får inte lukta härsket! Servera vatten. Torrfoder är mycket törstkrävande och snö kräver också allt för mycket energi att äta. Köp aldrig vildfågelblandning! Dels består den av hel havre, som väldigt energikrävande och ytterst få fåglar kan tillgodogöra sig denna sädesart) och dels är hampfrö också väldigt mycket jobb för väldigt lite. Åk i stället till Granngården och köp solrosfrö, havrekross och talgbollar. Köp gärna jordnötter, men då helst i hink, eftersom nätditon oftast är härskna. Glöm inte att hålla rent runt fågelbordet. Salmonella sprids snabbare än vinden och då fallerar ju all hjälp...
Frysbox| 2010-01-05|
Kamera: Lilltuffingen.
Skallbyfältet. -21°.
Hässelbolfältet. Härifrån utgår vi när vi gör Jättetallrundan.
Men... för kallt för såna stordåd idag. Trojas bakficka är perfekt för såna här tillfällen. Tuffingen klarar inte fartbilder så bra.
Men duger bra till mer stillastående millisekunder.
Dom fryser inte hundarna, men så håller de värmen genom sina vilda rännen också.
Sol på snö är vackert.
Inte så vackert, men ack, så typiskt en galen Anka.
Dagen efter (idag, den 6 januari) är det minus 32 grader. Vattnet har frusit och jag inväntar lite mer dagsljus innan det blir till att kräla under huset med kupévärmare och sen hoppas på det bästa.
Idag, då| 2010-01-04|
Jag hade tänkt ta med mig storkameran idag, men var också sugen på att testa den lilla tuffingen. Så fick det bli i kylan. Liten kamera, många köldgrader.
Efter en nödvändig inköpsrunda i Alunda - både hos ICA och Lantmännen, blev dagens rejs Trojas bakficka.
Sanslöst vackert - olidligt kallt.
Ankan och Embla jublar över snön. Även jag måste le lite åt denna skönhet.
Visst är det vackert. Men burr så kallt!
Solens färd mot natt.
Mindre motsols ser det ut så här.
Jublande hundar.
Detta är Ankan i ett nötskal Huvudet djupt nere i snön mest hela tiden. Sen plogar hon sig fram på det sättet.
Härligt, oh, så underbart, matte!
Snöigt det är...
Men inget israce på sjön.
Nädu, Embla håll dig på land.
Massa snö på is är inte säkert.
All snö har gjort isen osäker och jag trampade igenom...
Blixtanka.
Hemgång och solnedgång samtidigt.
Vi har det rätt fint, har vi.
Å sen fick DJUREN goa ben...
