Bilder

Hallallalaland igen! Del 1
Oktober 2006

 <<   Till dagen-index   >>

Ute regnar det tröstlöst och en schäferblandrashane stryker runt stugan. Den ser välfödd ut och verkar tillgänglig men ville inte komma helt nära. Hoppas det poppar fram en svampplockande ägare snart, så att jag inte behöver dra igång stora ägarleteriet.

Jag har haft några dagar ledigt i veckan och rymde därför från jobb och plikter ner till paradiset i Halland.

Det regnade en del även därnere men det gjorde ingenting. Regn genererar dimmor och rök och gör världen magisk. Den tredje dagens morgon såg det ut så här utanför Murar'ns och Ankan njöt precis som jag.

På andra sidan Ätran höjer sig kullarna och där löper alltid dimstråk under tidiga mornar.

På närmare håll, åt bonden till, glödde höstfärgerna.

Och Mona-Stina kunde klämma i med sitt "jag bor fasiken så fint - det gör jag" igen. Visst gör dom!

Och jag som så gärna är med på bild syns där i högra hörnet! :D

Katten Tjalle brydde sig inte så vidare värst om att hallandslängan invaderades av fler lertassar. Han har blivit stor nu, hitteungen som hade turen att tas om hand av Mona-Stina. Den lilla väskan som han sov i och alltid följde med på alla hundäventyren i, har han vuxit ur för länge sen.

Fast fortfarande är både Mona-Stina och leonbergern Elli "Mamma" med stort M.

---

Tar lite tid med uppdateringen - ösregnet övergick till sol och jag har varit ute med hundarna flera timmar - både spår och långtur blev det. Sen sydde jag ihop hålen som en viss anksyster med pirayatänder gjort i tröjan. Saken är bara den att jag inte kan sy och resultatet är sju sönderstuckna fingrar. Nåja, det kunde ha varit alla tio. Och - blandrashunden kom kom till rätta. :o)

---

Nu så: ... det blir ingen särskilt systematisk redogörelse - det känner jag på en gång. :o) Hur som helst så blev det inga bilder från första eftermiddagen, kvällen - det regnade.

Regnade gjorde det även dagen efter, när vi åkte in till lejonen i Falkenberg. Ute vid Ringsegård var det därmed härligt underbart folktomt och alla sex hundar kunda sträcka ut över stranden och bada i saltvattnet. Min kamera stannade i ryggsäcken, så bilden häruppe är Mona-Stinas - med tillstånd. ;o)

Hemma i lejonkulan bjöd Gull-Marie och 1/3 Milan på sandskädda - en plattfisk snarlik rödspätta och det var så sagolikt god. Milan fiskar gärna och hade själv dragit upp de platta fulingarna. Och endast han kan tillaga dem så rasande gott.

Frampå kvällskvisten kom kullbror Attis med husse och matte på besök till Murar'ns. De ville se Ankan igen och jag ville se Attis - så nog var jag glad! Attis och Ankan är oerhört lika, ibland måste man titta två gånger. Innan vi väl masade oss ut för att låta alla tre valpar leka, så var ljuset redan uselt och bilderna blev inget att ha, som synes.

Fast det brydde sig inte tre glada anksyskon om.

Helst lekte de två och två och Ankan och Attis trivdes fint ihop. Titta på storleksskillnaden! :o)

Inez som kände sig lite utanför petade avundsjukt i knuten.

Ankan talar om för sin bror var skåpet ska stå.

Åter en bild som visar storleksskillnaden. Foto: Tapio Lindh

Leriga vattenpölar smakar mycket bättre än friskt vatten i skålar...

Fortsättning följer...

 <<   Till dagen-index   >>