Vad kan väl passa bättre att en snöig och kulen dag i december muntra upp sig med minnen från den underbara resan till Halland i augusti.

Detta är tryckeriet i Falkenbergs utkanter, där Mona-Stina och Gull-Marie ofta spårar med sina hundar. Embla hade visat att hon var duktig i skogen och jag visste att hon även klarar fält bra, så nu var jag inte ens orolig.

Elli tycker om att spåra på den här platsen och klarade övergångarna i högt gräs fint.

Näsan i backen och bra fart hela tiden.

Och därmed mycket väl förtjänt av sin slutbelöning.

Alice Sothöna har inga problem hon heller.

Förväntansfull!

Vad gäller den här schnauzermatten och hennes förpurkade skäggfjanta, kan väl sägas att det inte gick som det var tänkt. Mattes åsikter och bortförklaringar förmedlades till de två åskådarna rätt ljudligt. De påpelade försynt att jag nog störde Embla i hennes spårarbete med mina kommentarer varpå det ilsket kontrades: "Jag vrååååålar hur j*a mycket jag vill"... Blåste de inte bort av Hallandsvinden, Mona-Stina och Gull-Marie, så blev de istället nästan bortsopade av den tordönsstämman... Rätt imponerade blev de, tror jag. Inte av spårandet, dock, men att det fanns såna röstresurser i den vanligtvis mycket timida schnauzerägaren... ;o)

En svamputflykt måste man göra om Hallandresan ska kännas komplett. Vare sig man hittar svamp eller inte (det gjorde vi inte) så måste man dessutom fika ur medhavd kaffekorg.

De fyra hundarna hade också ett visst utbyte av skogsturen.

Embla nöjer sig emellertid inte med smulor...

Och Elli hade hittat något intressant högt uppe på den här timmerhögen och gav sig inte förrän hon klättrat dit. Snart fick hon med sig alla de andra också.

Ja, utom den här avundsjuka Hunden af Flera Raser då...

En dag hälsade vi på inne i Falkenbergs utmärkta djuraffär. Där finns hunden Bradley, numera Bradley Äventyraren. Denna bearded collie råkade nämligen ut för en mycket otäck händelse strax innan vi åkte ner till Halland. Hans ägare var på semester och under tiden bodde Bradley på en gård. Nu bar det sig inte bättre att han en extra pinknödig morgon ställde sig att skvätta mot... ett elstängsel...

Den olidliga smärtan skrämde vettet ur den stackars hunden som rusade bort i panik. Och han förblev försvunnen. Dag efter dag letade ägarna efter honom, nu allmer uppgivna och förtvivlade - men ingen Bradley fanns någonstans. De duktiga hundarna Alice och Elli deltog i de långa och intensiva dagarna där de spårade mycket bra, men någon Bradley syntes forfarande inte till. Området där man beräknade att han fanns innehöll också mycket starkt trafikerade vägar och nu var rädslan och sorgen hos ägarna näst intill outhärdlig. I samma veva skulle jag åka ner till Halland och var också inställd på att delta i sökandet men då kom äntligen det förlösande mailet - Bradley var återfunnen. Sårig, utmattad och psykiskt helt slut - men vid liv. Rapporter kom också att han förvirrat korsat en av de där mycket farliga vägarna - flera gånger.

Tack och lov att det slutade gott och vid vårt besök i affären var han nästan återhämtad igen, den charmiga hunden.

Charmen var han inte ensam om. I affären fanns också denna krabat.

Hade det fortfarande varit som i visan: "Vad tar ni för valpen där i fönstret" - så vet jag vad som knölats in bredvid Troja och Embla! :o)

Och valpen hade nog gärna varit med på den idén också! Och på allt annat kul här i världen.

Reklam: Har ni vägarna förbi det lilla Falkenberg - besök då världens bästa djuraffär! Här finns allt man någonsin kan önska och dessutom torkad lunga. Slut på reklamen. Vi fick minsann en påse sån lunga helt gratis - av den enkla anledningen att vi tänkt delta i sökandet efter Bradley - var inte det snällt så säg?

Efter besöket i affären fick vi också se den där omtalade trappan ner i havet. Det är långgrunt vid stranden och vill man slippa tortyren att långsamt, långsamt bli blöt och finns det här alternativet. Hundar får dock inte medfölja och Embla är en laglydig hund! ;o)

Så tillbaka till Murar'ns i Gällsås. Granne med Mona-Stinas bor Vivi. Hon har byggt upp en helt ny bagarstuga och varje fredag bakas där stenugnsbröd som hon sen säljer på torget i Falkenberg på lördagarna.

På gammalt vis används en sån här platt brödspade och mängder av flera olika sorters bröd och även mjuka kakor blir resultatet.

Jag köpte med mig en hel del och godare bröd har jag aldrig någonsin ätit.

Får, några hästar, höns och ankor har de också och dessutom en köksträdgård fullproppad med grönsaker, bärbuskar och frukt. Somliga kan.

Så också Mona-Stina. Se den konstfärdigt flätade pilhäcken - när den rotat sig kommer resultatet att bli jämt och tätt från första början.

Vivis vackra tupp. Vattenskålen har stenar i - då kan inte de små kycklingarna som fanns överallt i små flockar med sina hönsmammor drunkna.

Vilken tur att jag träffat på så underbart trevliga människor bara genom att ha en hemsida om en förpurkad skäggfjanta!

Hejdå, Sally, finast av alla Hundar af Flera Raser.

Hejdå Alice, Sothöna av svartaste skönhet och tillgiven glädje.

Hejdå, Elli, vackrast och badgladast av alla gyllene lejon.

Åh! Jag bara måste få återvända!

Detta var sista delen av I spåren av Alice och Elli