Från Nimis fortsatte vi till Josefinelust. Det ligger däääärnere! Lååångt ner! Pilen visar på en sten och bredvid den en nästan osynlig prick. Det är en människa.

Så det blev till att klättra igen. Ner, ner, ner. Inte tänka på att man ska upp igen...

Så vackert! Så ... osvenskt!

Micke hade fått släpa på en kylväska hela vägen ner och vilka läckerheter det fanns i den! Underbara tunnbrödsklämmor med tre olika sorters fyllningar, ostbröd och små kryddkorvar. Micke och Maria hade precis återvänt från en resa till Tyskland och där köpt motsvarande Festis, fast i påsar. Mycket godare bara för att det är roligt att drick nåt i ny förpackning :o)

Mer av de vassa spetsbergen.

Och kolla här, en till av sightseeingbåtarna.

Embla tar sig en välbehövlig tupplur.

Titta upp. Högt!

Titta ner. Djupt!

Men vackert!

Den branta klättringen tillbaka upp belönades med den grönskimrande bokskogen igen.

Till slut tog vi oss ut till Kullens fyr. Själva byggnaden var inte något särskilt - jag tycker om de stora vita, som Långe Jan på Öland.

Men utsikten runtom!

Åter känns det inte riktigt som Sverige.

Mera någonstans runt Medelhavet.

Tack så mycket för den här underbara dagen, Maria, Micke och Morris!

På vägen tillbaka till Halland svängde jag ut på Bjärehalvön. Här är stranden i Båstad. Hovs Hallar syns långt borta.

Nästan ute vid Hovs Hallar blir det lite matsäck och för hundarna godissök.

Den här katten vandrade obekymrat stranden fram och får symbolisera att resan inte är slut än. Ytterligare ett avsnitt kommer snart!