Bilder

Vecka 34 2006
Så börjas det igen

<<   Till Spånga-index   >>

De fem nya fåren anlände för ett par veckor sedan - ordentligt pälsiga och toviga. Tackan Tekla till höger på bild hade blivit klippt, men inte årslammen. Fast med pälsen såg man deras olika färger mycket bra. Gnistra här till vänster har mycket brunt i sin svarta ull och har mest vita tecken av alla. De övriga heter Glimma, också svart och Tuva och Tova, två vita tvillinglamm.

Men så kom fårklipparen. Han vill ha en träskiva som underlag och sen hänger han upp en enorm utfällbar väska på staketet, där alla tillbehör för klipparen mm finns. Till höger står hans tovade tofflor som han har på sig när han klipper - då riskerar han inte att skada fåren genom att trampa dem illa. Skivan måste hela tiden sopas ren från grus. Annars hamnar det i pälsen och sen i hans skär. Gässen var mycket intresserade åskådare.

När han sätter fart går det verkligen undan. På en kvart var alla fem klippta.

Vi passade på att avmaska dem också. Här leds Glimma in i foderköket där den stora vågen står.

Alla fåren är mycket lättillgängliga, så det var inga problem alls.

I EFIT berättade jag att det var dags för Kalles årsvaccinering. Den katten har inte förändrats ett dugg - han är lika rolig och speciell som han varit från första stund.

Allt är inte Bullerbyn på Spånga. Daggeckosarna äter gärna sina egna avkomlingar om de får chansen. Äggen läggs två och två och kläcks ungefär samtidigt. Sen hoppar ungarna omedelbart och gömmer sig i grönskan. Oftast får vi tag på dem och kan flytta dem till egna terrarier, men ibland hinner mamma före...

Detta är vår skorpion. Det vita på ryggen är hennes unge. Den bär hon troget runt på ryggen på i 2- 3 veckor. Då sker den första ömsningen hos ungen och den kliver av. Men mamman fortsätter att mata den och pyssla om den fram till tredje hudömsningen. Sen bör man separera dem, för även skorpionmor kan annars äta upp sitt hjärtegryn av misstag.

Till något rarare: vi har sex nya lejonhuvade kaniner (löwen). Här är Älva. Hon och Troll, Vätte, Vittra, Hjortrongull och Malin kommer från samma ställe som fåren ute på Raggarö.

Alla har olika färger - Malin ser ut så här. Förhoppningsvis är de dräktiga, de flesta i alla fall. Jag tycker att de är söta, det gör jag, men jag är egentligen inte förtjust i så manipulerade djurraser. De här har väldigt platta nosar och mycket päls som måste skötas.

Och till sist- i kläckaren har det kommit sju små dvärgvaktelkycklingar. Som jag berättat tidigare - de är inte större än stora humlor, men ser annars ut som vilka kycklingar som helst. Även i regnskogen har det kläckts under en av hönorna, men där lever de små allt för farligt nu när vi har så mycket nya starar. De elakingarna norpar nämligen åt sig de små kycklingarna.

Nästa vecka börjar ettorna sin praktik hos oss och då blir det nytt att berätta.

<<   Till Spånga-index   >>