Den första elevveckan har jag varit i fågelrummet. Varje dag kom det en grupp nya ettor som fick lära sig grunderna om djuren och framförallt vad de ska tänka på och vara försiktiga med. Lite hantering av fågel, sköldpaddor och matning med insekter av stäppvaranerna Einar och Elza och scheltopusiken Conrad (Conrad är en stor kopparödla). På bilden tillverkar den här gruppen aktiveringsleksaker för gojorna. Rullar med gömda godbitar är exempel på en variant.

En av dagarna var Lattjo Lajban hos oss och spelade in några avsnitt. Micke, som nu går i trean, var en av dem som medverkade. Jag tog inga bilder under själva inspelningen - då var jag upptagen med mina egna elever.

Lilla Gorm här har ersatt Goliat (han fick ju tyvärr entropion - inåtväxande ögonhår - och måste tas bort). Under veckan har Gorm blivit allt tamare och på fredagen fick han för första gången komma ut till Grishagen och träffa Mallan, sin framtida sugga till fru... :o)

Än så länge är storleksskillnaden dem emellan ganska stor! Men kär blev han genast i sin tjocka feta tilltänkta.

Grishagens ena halva är en underbar, spännande djungel för en glad liten galtgriseknoe.

Kalle finns som alltid på plats när det händer spännande saker.

Ett rörande ögonblick. Det är nog det bästa jag fått se under tiden på Spånga. Den här nya ettan, Ted, känner albakakaduan Selma mycket väl. I flera år, innan hon kom till Spånga, bodde hon på Arken Zoo i Borås, där Ted jobbade. Hon var en vänlig, tillgänglig fågel som hela dagarna satt lös i affären och alla som ville kunde gå fram och prata med henne. En kort period innan Spånga tillbringade hon på ett annat ställe och råkade där ut för något som har fått henne att bli aggressiv mot killar/män. Även på Spånga har det inte gått att ha henne ihop med killarna i elevgrupperna - obönhörligt har hon satt näbben i varenda en, om än (oftast!) inte så förfärligt hårt.

Men Ted var ju från tiden innan och det kommer hon också ihåg! Hon kände definitivt igen honom och lyssnade på hans röst och lydde hans kommandon. Det är inte första gången Selma krupit in under hans tröja.

Tittut! Här kommer jag!

Glatt gurglande har Selma krupit genom tunneln.

Att de är vänner de här två, är inte att ta miste på. "Mamma" eller "Nanna" har vi trott att Selma säger. Ted menar att hon säger "lalla" och hon att det kommer genom att hon härmat ett barn som sjungit just "lallaala". Nå det spelar ju mindre roll vad hon säger - hon är så rolig när hon håller på.

Ted visslar och Selma dansar. Ett mycket fin stund och en upplevelse för mig att få bevittna. Inte minst hur Selma visade att en kakadua inte glömmer bort den hon känt som sin vän en gång.

<<   Till Spånga-index   >>